Hej på er!
Bara för att jag skrev i förra inlägget att träningen kändes rolig och lätt att genomföra så har det gått allt annat än bra senaste veckorna och nu börjar jag verkligen bli less på att vara småsjuk och vill inget annat än att komma igång bra med träningen igen. Det började för snart tre veckor sedan med att jag vaknade med ont i halsen en morgon och blev tvungen att vila från träningen cirka fem dagar. Jag var dock pigg i övrigt, det satt bara i halsen. Men sedan blev jag frisk så jag tränade några dagar hemma och det kändes bra så bestämde mig för att åka till lägret som laget hade i Bruksvallarna och hela den veckan gick väldigt bra träningsmässigt och jag kände mig pigg. Men efter någon dag hemma vakande jag med lite ont i halsen igen, inte alls mycket men vid det här laget känner man sin kropp så pass bra att man vet om det är något i kroppen som inte är helt bra. I lördags kändes det dock bra igen så jag var ute och sprang en timme och det gick helt okej, men på söndagen vakande jag med lite ont i halsen igen och har fortfarande det just nu. Otroligt frustrerande. Framför allt för att det är så diffust och man inte riktigt vet vad det är. Är liksom pigg i kroppen, det är bara halsen som irriterar. Men idag har jag varit och tagit lite prover för att kolla så att det inte är något allvarligare. Inte för att jag tror det, men känns alltid skönt att kolla upp det så att man vet säkert.
Det här är nog en av de jobbigaste sakerna med att vara elitidrottare. En ”vanlig” person skulle väl förmodligen inte bry sig speciellt mycket om den vakande en morgon med lite ont i halsen men inte känner sig sjuk i övrigt. Men för oss idrottare blir det liksom ett störningsmoment, vi kan inte göra vårat ”jobb” och det blir väldigt irriterande till slut. Är det något som jag verkligen inte kommer sakna den dagen jag lägger skidorna på hyllan, så är det just den där ångesten när man vaknar på morgonen och känner att det är något som inte stämmer samt att ständigt vara rädd för att bli sjuk. Och framför allt att man inte är så populär bland sina andra skidåkande kompisar när man blivit sjuk, haha.
Nej, nu ska jag sluta klaga, det blir väl förhoppningsvis bra snart någon gång. Och jag får se det positivt, kroppen får vila (vilket den förmodligen kanske behöver då) och jag kommer vara taggad och sugen på att träna när jag kommer igång igen.
Detta ska inte bara bli ett klagoinlägg så vi kör på senaste veckorna i bilder som vanligt, det kanske är lite roligare att läsa om än mitt halsont.
Jaha, sedan sist då. Det var Nipyranveckan hemma och jag hade två väldigt roliga kvällar med finaste tjejerna. Hela den veckan är verkligen så rolig då det händer något hela tiden och man får träffa mycket folk som man kanske inte träffar så ofta annars.
Finaste vännen! ♥
På söndagen åkte vi ut till Norrfällsviken för att äta skärgårdsbuffé med Mormor & Morfar och Farmor & Farfar. Kändes som att vi rullade ut därifrån, riktigt bra mat och det blir ju inte sämre av att utsikten är galet fin där. Dessutom hade jag ju bästa sällskapet. Min lilla, men fina fina släkt. Bäst är dom!
Kramades lite extra med Mormor, då blir man glad. 
Kollade lite på rullskid-VM som gick av stapeln i Sollefteå, verkar som att det blev ett lyckat arrangemang. Här är Maja som gick in på en fin andraplats på distansloppet som var uppe på Hallsta. Efter det åkte jag hem till Östersund igen och oj, vad skönt var. Jag tycker ju väldigt mycket om att vara hemma i Sollefteå också men sista dagarna hemma började jag verkligen längta efter lägenheten och rutinerna man har är. Trivs så bra här så det var extra skönt att komma tillbaka hit efter att knappt ha varit här på 1,5 månad. 
En grön frukost för att vitaminboosta lite extra. I den här smoothien har jag egenodlad spenat från Mormors trädgårdsland, fryst banan, äpple, nektarin, citron, ingefära och lite naturell yoghurt. Det blir väldigt fräsch och god och som sagt en riktigt vitaminbomb. Det går ju att variera innehållet hur mycket som helst också, släng i det man tycker är gott bara. 
En söndag där Östersund visade sig från sin bästa sida och jag hade en väldigt mysig heldag med Simon. Vi hann med jordgubbsplockning på Rödön, golf, fika på ett mysigt fik på Frösön och premiärmiddag på min balkong. Riktig succédag!
Väldigt nöjd jordgubbsplockare. 
En som såg (och var) sjukt proffsig ut.
En som såg lite mindre proffsig ut, haha. Men det var faktiskt första gången någonsin som jag testade spela golf så det var kanske inte så konstigt. Det var iallafall väldigt roligt och efter en stund fick jag till några bra slag jag med. Lyckades till och med vinna putt-tävlingen mot Simon också, sjukt viktig seger. 🙂 
Bruksvallarna visade sig också från sin bästa sida, speciellt under långpasset som vi hade här. Och det råkade visst bli lite väl långt för mig och Moa då vi lyckades springa vilse uppe på fjället. Lätt hänt när man springer och pratar och glömmer bort att följa leden, hehe. Vi hade ingen aning om vart vi hamnade men som tur är kunde vi ringa till Mattias som guidade oss tillbaka. Men det gjorde inte så mycket att det blev lite längre än vad vi hade tänkt oss, det var ju fint väder och otroligt fin löpning där. 
Lite rolig bild som visar hur vi sprang. När vi svängt av från vägen skulle vi springa (typ) raka vägen hem, där den röda pricken är. Men som ni ser gjorde vi en himla omväg. Lite läskigt ändå hur lätt det är att tappa bort sig uppe på fjället bara genom att man ändrar riktigt lite grann men ändå tror att man springer åt rätt håll. Eller så är det bara vi som lyckas med det… 😉 
Veckans höjdpunkt. Tommy Körberg spelade på en 35-årsfest i Bruksvallarna och bodde på samma ställe som oss. Jag och Lisa kunde såklart inte låta bli att ta en bild med honom, en sån chans får man bara en gång i livet ju. 😉
När solen skiner och man är uppe på en fjälltopp med dessa coola grabbar finns det ju inte mycket att klaga på. Ett riktigt fint pass som avslutade ännu ett bra läger tillsammans med träningsgrupp 2 och 3. Jag har verkligen så himla roligt under lägerveckorna med laget och jag är så tacksam att man får vara en del av det, det är guld värt.
Dagen-efter-läger-vilodag och jag började den på absolut bästa sätt med hotellfrukost på Clarion med Lisa. Jag fick det av henne när jag fyllde år och jag måste säga att det var en väldigt lyckad present. Sååå mysig start på den dagen, tack igen bästa du!
Och i helgen har jag haft besök av Ida, himla mysigt det med ju. Vi har gjort goda frukostar, varit på stan, fikat, kollat på ÖFK (som tyvärr förlorade med 3-0), ätit på Pinchos och bara haft det allmänt bra. Så roligt att få spendera några extra dagar tillsammans för nu blir det nog länge tills vi ses nästa gång, nackdelen med att bo 115 mil ifrån varandra.
Det var alltså en liten (eller ganska lång) update om hur läget är just nu, förhoppningsvis är jag helt frisk inom ett par dagar så att jag kan börja dra igång träningen igen, det ser jag fram emot.
Ha det så bra så länge!