Heeej!
Just nu skulle jag egentligen befunnit mig i Bruksvallarna och förberett mig för årets första riktiga tävling imorgon, men tyvärr har en liten förkylning satt stopp för det och det känns så himla tråkigt. Vi hade vårat sista läger med laget i just Bruksvallarna i veckan och i torsdags skulle vi köra en träningstävling. Jag var lite trött på morgonen men var ju trots allt näst sista lägerdagen så tänkte inte mer på det. Dock kände jag nästan direkt på uppvärmningen att kroppen inte riktigt var med, hade hög puls, nästan lite tung i huvudet och bara allmänt seg. Precis som det kan kännas ibland precis innan man blir sjuk. Så jag valde att kasta in handduken och inte starta. Åkte istället hem till Östersund efter lunch och mycket riktigt vaknade jag upp med lite känningar i halsen igår.
Att ta ett sådant beslut om att inte vara med kan nog vara svårare än vad många tror (nu handlade ju det här bara om en träningstävling på ett läger så det var ju inget allvarligt, men jag tänker i andra liknande situationer också). Det är svårt just för att det känns som att man väljer att fly istället för att ta fighten. Och det är något jag verkligen inte gillar, känslan av att ge upp. Men det är då man måste inse att det är en styrka att våga lita på den känslan man har. För nu blev jag ju faktiskt lite förkyld och hade jag kört den där träningstävlingen hade jag troligtvis blivit riktigt sjuk istället. Hade det varit Jenny för några år sedan hade hon förmodligen startat utan att tveka och som sagt dragit på sig en rejäl förkylning istället. Men nu är jag glad att jag vet bättre än så och vågar lyssna på kroppens signaler. Nu blev det som tur var bara en liten förkylning så jag hoppas att jag är igång och tränar igen på måndag eller tisdag. 
Vi var ju som sagt på läger i veckan också, årets sista vilket såklart är tråkigt men också roligt eftersom det betyder ju att tävlingssäsongen drar igång istället. Vi åkte dit i söndags och hela söndagen snöade det hur mycket som helst vilket resulterade i milslånga skidspår resten av veckan. Var verkligen så himla vintrigt och fint och jag njöt av att få åka runt på fjället i början av november, sån lyx!!! 
Två glada solskensåkare. 
Har blivit många turer med pannlampa också, jag tycker det är så himla mysigt på något vis. Lite eljusspår-känsla liksom. 
Två stycken som inte åkte vilse en enda gång under hela lägret, det får man ju va nöjd över. 😉 
Måste ta med den här bilden också, på packningskaoset som uppstår varje gång jag ska iväg någonstans. När jag höll på packa väskan till lägret funderade jag på hur många timmar man har lagt på att packa och packa upp den där väskan? Vill nog inte ens veta hur många timmar det är. 
Gjorde ju lite smygpremiär förra helgen också med 100-meterssprinten som jag skrev om i förra inlägget. Gick väl helt okej för mig, blev 15:e i prologen, gick vidare från 8-delsfinalen men åkte sedan ut i kvartsfinalen. Det var iallafall ett väldigt roligt arrangemang och mycket bra stämning där. Roligt att det var TV-sänt också så man samlade på sig lite mer TV-tid, hehe. 
Hade även mamma och pappa på besök den helgen, så mysigt att få ha dom här en hel helg. På söndagen kom dessutom mormor och morfar hit också, så jag hade bästa möjliga hejarklack på sprinten. 🙂 
Nu är jag som sagt hemma i Östersund igen och idag passade jag på att njuta av en promenad i väldigt fint väder. Så härligt!
Nu är det dags att sova och sedan hoppas att jag vaknar imorgon och är helt frisk, det vore ju skönt.
Godnatt på er och ha det så bra!