Hej på er!
Nu har jag ju inte uppdaterat här under hela tävlingssäsongen, så jag tänkte att jag kunde sammanfatta den lite nu i ett inlägg med några av höjdpunkterna från säsongen som har varit. Det har ju varit en annorlunda säsong på grund av Covid, men jag är ändå glad att vi har fått tävla så pass mycket som vi har gjort ändå. Även om mycket har blivit inställt och annorlunda, så får man vara glad för det lilla liksom.
Vi börjar där säsongen startat så många gånger förut, i Bruksvallarna. Jag körde 2 av 3 tävlingar, vilket var sprint och 10 km skate. Jag gjorde en bra prolog på sprinten men dagen tog tyvärr slut redan i kvartsfinalen efter ett fall, alltid lika tråkigt. Distansloppet var varken bra eller dåligt egentligen. Men hur som helst så var det väldigt roligt att säsongen äntligen var igång!
Efter premiären blev det dock en lång väntan på nästa ”riktiga” tävling eftersom alla tävlingar i Sverige blev inställda. Vi körde dock en del träningstävlingar på hemmaplan här i Östersund för att stilla tävlingssuget litegrann.
Foto: Marcus Lennartsson
I början av det nya året blev det dags för årets första Volkswagen Cup i Östersund. Det var en riktigt kylig helg med tuffa tävlingar. Jag fick med mig en fjärdeplats i sprinten som bästa resultat. Även om jag inte fick till en perfekt final så är jag nöjd med den fjärdeplatsen!
Volkswagen Cup-tävlingarna rullade vidare till Torsby där jag gjorde ännu en bra sprint och slutade på en 5:e plats i finalen. Distansloppet som var 10 km klassiskt dagen efter var dock ingen rolig historia. Jag var sliten sen sprinten dagen innan och vi tjejer hade knappt några spår kvar att åka i, så det var tufft.
Min nästa tävling blev faktiskt världscup i Ulricehamn. Eftersom tävlingen är i Sverige så får Sverige starta med 12 damer och 12 herrar varje dag, och de som inte åker i landslaget åker i det så kallade nationella fältet där jag ingick. Jag var verkligen SÅ glad att äntligen ha blivit uttagen till världscup igen, det var trots allt 4 år sedan sist. Jag var taggad och sugen på att göra en bra tävling. Tyvärr går det ju inte alltid som man vill. Jag gjorde en väldigt dålig prolog och slutade som en besviken 48:a. Även om det som sagt inte gick som jag ville, så var jag glad att vara där och blev ännu mer sugen på att få göra det igen och göra det bättre!
Bara några dagar efter Ulricehamn började SM-veckan i Borås. Första dagen stod 10 km skate på programmet och jag gjorde ett av mina bästa distanslopp någonsin. Jag hade verkligen en sån dag då jag kunde plocka ut exakt allt jag hade i kroppen och ändå pressa mig lite till – det är en häftig känsla! Jag slutade på en 5:e plats och var såklart väldigt glad för det.
Dagen efter var det klassisk sprint och den tävlingen jag hade sett fram emot allra mest. Men dagen blev tyvärr inte alls som jag tänkt mig. Flera av oss som var i Ulricehamn fick någon typ av matförgiftning/bakterie och jag fick inte behålla mycket mat den dagen om man säger så. Prologen gick bra, men sen hade jag verkligen ingen energi alls och mådde verkligen så dåligt hela dagen. Så himla tråkigt då jag kände mig i bra form och tror att resultatet hade kunnat bli mycket bättre än vad det blev. Slutade hur som helst 7:a, vilket egentligen är ett bra resultat men jag var inte alls nöjd med det den dagen.
Sista helgen i februari var det dags för Tjejvasan! Det blev en annorlunda variant i år med endast 100 tjejer till start, men det var väldigt roligt att det blev av i alla fall. Jag hade en väldigt bra dag och kunde hänga med första klungan tills det bara var ca 4 km kvar, men när dom starka långloppstjejerna ökade farten där hade jag inte mycket att sätta emot. Men jag gick i mål som 7:e tjej vilket jag var väldigt nöjd och glad över!
Efter Tjejvasan blev det ett litet uppehåll med tävlingar igen då mycket blev inställt eller flyttat. Men till slut fick vi köra Volkswagen Cup-avslutning i Falun. Jag har egentligen inte så mycket att säga om den helgen förutom att den absolut inte tillhör ”höjdpunkterna” från den här säsongen, utan tvärtom. Riktig katastrof-helg för min del. Då är man glad att man har fina vänner som får en att må bra istället!
Foto: Sofia Henriksson
Och så var vi redan framme vid säsongens sista helg, SM-avslutningarna i Kalix med stafetter och tre-och femmil. Eftersom vi inte hade något lag till långa stafetten på torsdagen fick vi vänta tills fredagseftermiddagen innan det var vår tur att dra på oss nummerlapparna. Då var det alltså teamsprint och jag och Frida var riktigt taggade och väldigt sugna på att ta en medalj. Vi gick i den andra semifinalen och fick en fin resa där men kände att vi hade mycket mer att ge inför finalen. Och det hade vi, redan på andra sträckan fick vi tillsammans med Piteå Elits ena lag en lucka ner till övriga lag. Den lyckades vi hålla hela vägen, Piteå blev dock lite för starka på slutet och vi fick silvret. Men vi vann verkligen silvret den dagen, oj så roligt det var! Och våra fantastiska mammor hade ju levererat grymma skidor till oss, så tacksam för att dom alltid ställer upp. Jag fick alltså ta min första SM-medalj som senior och jag var verkligen SÅ glad för det!
På söndagen var det säsongens sista tävling och även säsongens längsta för min del. Tremil är ju inte riktigt min favoritdistans och jag hade ingen toppendag, men jag är stolt över att jag genomförde den och gjorde det bästa jag kunde för dagen. Och med det loppet satte vi alltså punkt för säsongen -20/21. En säsong som jag över lag är väldigt nöjd med, jag har fått till fina lopp både i sprint och distans och det känns som att min ”lägsta nivå” är högre än den varit innan.
Jag vill också skicka med ett stort TACK till alla som hejar på mig under vintern och alla som ser till att den här resan är möjlig. Ni är guld värd! 
Avslutar inlägget med två glada silvermedaljörer.
Ha det så bra så länge!