Summering av säsongen -15/16

Nu har det gått två veckor sedan vi avslutade säsongen och redan på måndag drar nästa träningsår igång. Tänkte att det kunde vara kul att summera den här säsongen först. För det har ju helt klart varit min bästa säsong någonsin, utan tvekan. Trots att det länge såg ut att bli en riktigt tråkig säsong. Men så är det ju, vissa år är verkligen en berg och dalbana med med- och motgångar, vissa år känns det som man bara har motgångar och andra år har man bara medgång istället. Och det är ju det som gör det så spännande, att man inför varje säsong inte har någon aning om hur det kommer gå. Jag skulle säga att mitt år började med en massa motgångar för att sedan vända det till något som blev riktigt bra. Jag var sjuk en månad i somras och sedan när träningen äntligen började flyta på bra under hösten så blev jag skadad istället (hade inflammation i ligamenten nere i ländryggen). En skada som jag då inte trodde skulle bli så långvarig som den faktiskt blev. Men till slut blev det ju bra och i januari kunde även jag göra min premiär, lite senare än vanligt men jag var glad att jag kunde tävla igen.

Första tävlingen blev skandinaviska cupen i Östersund, rivstartade med en stor tävling direkt liksom. På fredagen när vi skulle köra 10 km skate var det runt -20 grader så jag valde att stå över den tävlingen. Ett tråkigt och jobbigt beslut där och då, men eftersom jag inte hade tävlat något innan och det är en stor påfrestning på luftrören så tror jag att jag gjorde rätt ändå. På lördagen var det sprint på programmet och temperaturen var liknande som dagen innan. Men jag kunde inte hålla mig ifrån att tävla, jag ville verkligen komma igång och ha kört en tävling innan vi skulle köra våran Scandic cup helgen efter som var lite viktigare för mig. Och hur gick första tävlingen då? Jo, det hade väl kunnat gå bättre. Åkningen kändes rätt bra med tanke på hur få klassiska pass jag hade kört innan (klassiskt var värst för ryggen), men farten var ju långt borta. Slutade 44:a tror jag, inte speciellt nöjd. Men redan dagen efter körde jag en liten tävling på hemmaplan som kändes mycket bättre och det var ett skönt besked då.

Åkte vidare till Åsarna för Scandic cup. Ville så gärna åka bra då jag visste att JVM-laget snart skulle tas ut. Men egentligen kunde jag väl inte förvänta mig så mycket med tanke på hur förberedelserna hade sett ut. Det slutade med en 11:e plats på distansen och en 10:e plats på sprinten. Borde kanske ha vart nöjd med det då, men jag var inte alls speciellt nöjd eftersom jag ville så mycket mer. Insåg att det skulle bli rätt svårt att få en plats till Rumänien.

Efter Åsarna körde jag en tävling på hemmaplan igen, alltid lika roligt att få tävla på de spår där man har åkt tusentals varv. Tävlingen gick bra och jag fick upp hoppet om att säsongen kanske skulle kunna gå lite bättre än vad den hade gjort hittills.

Några dagar senare åkte vi vidare till Piteå där senior-SM skulle avgöras. Tävlingarna började på onsdagen med 10 km klassiskt. Kan nog säga att det var en av de sämsta tävlingarna jag någonsin åkt. Ingenting stämde och i kombination med en otroligt tuff bana blev det verkligen ingen rolig historia för min del, tror jag blev 44:a även här. Hann tänka att det skulle bli en tråkig vecka om det skulle fortsätta sådär. Men dagen efter var det stafett som jag åkte tillsammans med Ebba och Frida. Ebba startade och gjorde en grym sträcka, sedan var det min tur och som tur va kändes det mycket bättre än dagen innan och jag var väldigt nöjd efteråt. Frida avslutade och gjorde en superbra sträcka hon med och vi slutade 6:a trots att vi hade ett rent juniorlag, det är bra det!På lördagen var det dags för sprint och jag var riktigt laddad för de. Gjorde en bra prolog och kvartsfinalen gick rätt bra också, blev trea där och endast en tiondel från att gå vidare till semifinal. Kändes sjukt tråkigt då, ville verkligen köra mer den dagen. Men jag blev 14:e, vilket jag var nöjd med ändå. Dagen efter var det skiathlon. Den klassiska delen kändes precis som distansen, alltså riktigt dåligt. Men så fort jag bytte till skate kändes det hur bra som helst och jag hade verkligen ett flow som jag nästan aldrig haft tidigare. Plockade flera placeringar och gick i mål som 16:e tjej, en väldigt nöjd sådan. Förstod då att mina chanser för att få åka till JVM kanske inte var helt bortblåsta ändå. Och på måndagen ringde Martina och sa att hon ville ha med mig i truppen. Jag tror inte ni förstår hur glad jag blev då, hoppade runt som en galning här hemma!!!

Körde ännu en tävling på hemmaplan (haha ja, Sollefteå är bra på att arrangera tävlingar) innan det var dags för avfärd mot Rumänien. Hur det gick där vet ni nog redan om ni har läst inläggen innan. Eller juste, kom på att jag har glömt att skriva om distansen, 10 km skate, som jag faktiskt också åkte. Fast det var inget höjdarlopp från min sida, blev 27:a. Hade nog lite svårt att ladda om efter sprinten och kroppen var inte så pigg. Men egentligen gjorde de inte så mycket, jag var liksom nöjd ändå. Dessutom krossade ju Ebba allt motstånd och vann ganska överlägset, så häftigt. Jag kan nog fortfarande inte riktigt förstå att jag fick vara en del allt det där, ett av Sveriges mest framgångsrika junior- och U23-VM. Och att jag själv åkte därifrån med två medaljer känns fortfarande helt galet. Det är liksom så många som drömmer om att få ta en medalj på ett mästerskap, men egentligen är det ganska få som får uppleva det. Därför är jag så otroligt glad och stolt att jag lyckades göra mitt absolut bästa under den där veckan, så att jag fick uppleva allt det där. För det är en otroligt häftig känsla kan jag lova. Och att få dela det med ett härligt gäng vänner, det är oslagbart.

När jag kom hem från JVM kändes det ganska jobbigt att behöva ladda om för JSM som bara var två veckor bort. Men när det närmade sig så var jag faktiskt riktigt laddad ändå. Det blev ju en lyckad vecka dessutom. Jag åkte hem med 2 silver och två 5:e platser. Det var ju väldigt roligt att hela klubben lyckades så bra under veckan också (och under hela säsongen såklart)! Och det som många undrade, men ingen vet, vad vallade egentligen Sollefteå Skidor med…? 😉

Sedan väntade lite påskledigt innan vi åkte till Gällivare för sista cupen. Som jag skrev i inlägget nedanför så blev det en solig och rolig helg där uppe. Åkningen kändes bra och det var spännande tävlingar.

Sedan är vi alltså inne på sista helgen, avslutningshelgen i Bruksvallarna. Har alltid tyckt om att tävla där och det förstärktes ju bara nu. Fick med mig två vinster, en rolig 100-meters tävling och en seger i juniorcupen som hölls under helgen. Kändes otrolig bra att få avsluta en riktigt bra säsong på topp. Så skönt att ha med sig det nu när nästa tränings år drar igång.

Det var alltså den här säsongen, borde kanske skriva säsongen 2016 istället eftersom jag inte tävlade något innan jul? Aja, det har ju som sagt varit en fantastiskt rolig säsong där jag har lärt mig så otrolig mycket dessutom. Jag har haft ett lugn som jag nog aldrig haft tidigare år. De som känner mig vet hur nervös jag har kunnat varit tidigare, men i år har det varit så mycket bättre. Tror jag har skadan att tacka för de. Kanske låter konstigt, men när allt blev som det blev gick jag liksom in i säsongen utan några krav. Tänkte att det fick gå som det går. Och det verkade ju fungera! Nu är jag iallafall riktigt taggad på att komma igång med träningen igen inför nästa år då jag blir senior, ska bli så spännande!!!Vill också skicka ett jättestort TACK till alla som har stöttat, peppat och hejat på mig under säsongen, allt från ledare, tränare, vallare, familj, vänner, klubben, sponsorer och alla andra. Ni är guld värda!