Upp & ner, och förhoppningsvis på väg uppåt (?)

Hej på er!

Känns som att jag ofta skriver att allting kan vara väldigt mycket upp och ner här, ibland är det mycket som går bra och ibland känns det som att ingenting går som man vill eller planerat. Tycker Lisa skrev ett väldigt bra inlägg (här) för någon vecka sedan och beskrev just detta väldigt bra. Hur stor glädjen är när man lyckas och hur fantastisk roligt det är att hålla på med längdskidåkning när det går bra, men på samma sätt blir besvikelsen enorm när det inte går som man har tänkt sig. Tror det är för att man lägger ner så extremt många timmar på detta som besvikelsen liksom blir extra stor när man inte lyckas eller inte når sina mål. Tyvärr har den här säsongen bestått av många besvikelser hittills och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker att det har varit jobbigt. Framför allt när man inte vet vad man ska göra för att vända på det hela.

MEN, nu börjar jag ändå se ljuset i tunneln tror jag. Under den gånga helgen var det dags för den tredje helgen med Volkswagen Cup-tävlingar och denna gång i Ulricehamn. Vi körde sprint på lördagen och 10 km på söndagen, båda i fri stil till min stora glädje. Lördagens sprint började helt okej med en 13:e plats i prologen. Sedan tycker jag att jag gjorde det bra i både kvarten och semin och lyckades faktiskt ta mig till final. Även om själva finalen inte gick superbra med några taktiska missar så körde jag verkligen på glädje genom hela finalen och jag är SÅ nöjd med min sjätteplats den dagen. För även om det var just en sjätteplats så kändes det faktiskt som en liten vinst för mig själv. Att få ett kvitto på att jag faktiskt har gjort ett bra jobb var väldigt välbehövligt just nu. En tävling när det går bra överväger liksom alla de dåliga tävlingarna. Det var en väldigt glad (och trött) Jenny som gick och la sig den kvällen kan jag lova. Foto: Rolf Zetterberg Prisutdelning efter sprinten. Foto: Rolf Zetterberg

I söndags körde vi som sagt distans, 10 km skate. Jag var rätt trött muskulärt efter sprinten men jag tycker ändå att jag fick ut det jag hade för dagen och är väldigt nöjd med loppet ändå. Jag krigare varje meter och var helt slut när jag kom i mål och det är en skön känsla, när man känner att man har gjort allt man kan just den dagen. Slutade som 13:e tjej.

Lite fler bilder från sista månaden då jag inte uppdaterat bloggen så flitigt:

Många fina pass har jag hunnit med. Och denna vinter måste ju ta pris för typ den finaste vintern på riktigt länge, det var längesedan jag såg såhär mycket snö iallafall. Även om det har varit väldigt kallt periodvis så gör det inte så mycket, hellre det än att det är som det var förra vintern.

Jag och Simon testade att laga paella en kväll och det blev en riktig succé och vi provade även……Simons nya chokladfontän som han bland annat fick av mig när han fyllde år, även den en riktig succé. 🙂 Körde ett riktigt fint pass tillsammans med Maria och Mathilda, så himla roligt att få prata ikapp med dessa två eftersom dem bor i Falun nu och man inte hinner ses så mycket ute på tävlingar heller.

Dagar som dessa finns det inte mycket att klaga på.

Dagen efter var det dags för Östersund Ski Marathon, jag ställde dock bara upp på 10 km. Eftersom det var en väldigt platt bana så valde jag att staka och det gick faktiskt riktigt bra och jag lyckades staka till mig en seger. Det var roligt och stakningen kändes förvånansvärt bra måste jag säga.

Mamma, pappa och Tuva var dessutom här hela helgen och det var så mysigt att ha alla dom här. Stackarna får dock jobba och slita en del när dom är här, denna gång byggde vi lite fler hyllor så det blir mer förvaring i garderoberna samt satte upp en gardinskena som ni ser på bilden. Pappa borrar och jag står med dammsugaren i högsta hugg för att det inte skulle bli damm i hela rummet. Men resultatet blev superbra och jag är så glad att dem alltid ställer upp och hjälper till när det behövs!

För kolla hur fint det blev med dem nya gardinerna, jag är galet nöjd!

Från gardiner till nånting helt annat. I onsdags när vi skulle köra intervaller var det – 21 grader på morgonen, vilket luftrören inte uppskattar jättemycket att köra intervaller i. Så jag planerade om lite och körde intervallerna inne på bandet istället. Det är svårt att få till så bra och tuffa pass som man får där eftersom det blir så konstant, som en backe som aldrig tar slut ungefär. Blev hur som helst ett riktigt bra pass och jag var helt slut när jag gick därifrån. Och igår körde jag ett av dem finaste passen jag någonsin gjort tror jag. Vi åkte med skiduniversitet till svartsjöarna och det var så galet fint så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Jag var ensam tjej där så jag åkte med killarna ett tag från början men valde sedan att åka själv då jag skulle åka väldigt lugnt. Tänkte först att det skulle bli lite tråkigt att åka runt själv där (hade inga hörlurar eller något heller) men det var längesedan ett tretimmars-pass gick så fort. Utan att överdriva så åkte jag runt med ett leende på läpparna i tre timmar och NJÖT hur mycket som helst. Det var verkligen ett sådant pass som gav mer än vad det tog och jag var helt uppe i varv när jag kom hem haha. Tänk vad lite sol och fina skidspår kan göra gott för humöret.

Alltså kolla på detta, det var verkligen magiskt!!!

Och nu är det fredag och jag har haft vilodag idag. Sitter just nu och väntar på mamma och pappa som kommer hit igen. Både jag och pappa ska tävla i Åsarna imorgon, han är tuff och kör 45 km men jag nöjer mig med 17 km. Men det ska bli roligt att tävla igen och speciellt nu när det är lite längre tävling också. Nu när dem kommer hit ska vi ut och äta på Vezzo och sedan heja på Simon som kör skidskytte-SM här i Östersund ikväll.

Hoppas ni får en fin fredagkväll och en bra helg!
Kram, J