Kategori: Okategoriserad

Oj, vad glad jag är att jag kunde följa med till Sognefjell. För vilka fantastiska dagar vi fick. Vi åkte dit på fredagen och på vägen dit slogs jag verkligen av hur otroligt fint det är i Norge. Varför är man inte där oftare?! Vi har ju så nära dit och det är så sjukt fin natur. Vi startade lägret på lördagen med två superfina pass med skidåkning, vi hade tänkt åka 2 timmar på första passet men det var så fina förhållanden och så bra väder så vi var tvungna att åka längre än så. Vi hade faktiskt riktigt tur med vädret under hela veckan, det var två förmiddagar som det var lite molnigt annars var det sol hela tiden. Förutom på torsdagen (vår sista dag) också, då prognosen visade spöregn och 18 s/m vind, så vi åkte inte ens upp till spåren utan stannade nere i dalen där vi bodde och sprang där istället. Blev ett väldigt bra pass det med, även om jag kände mig väldigt trött. Men det var ju trots allt sista dagen på ett 6 dagar långt läger så det vore väl konstigt om jag inte var trött. Förutom många fina distanspass så hann vi även med två intervallpass och ett styrkepass, så jag kan verkligen summera det som en bra vecka. Både i träningsväg och på sidan om. Tusen tack Team Skididrott för att jag fick följa med!

Lunch-stopp på vägen dit, soligt och fint som ni ser.

Efter en lång och varm bilresa på vägen dit så passade vi på att ta ett minst sagt uppfriskande bad i vattnet som låg precis bakom stugorna. Vattnet kan inte ha varit mer än kanske 5-7 grader, så som den badkruka jag är var jag inte i speciellt länge om man säger så. Dem andra hårdingarna badade dock desto mer.

Bild från första passet, skapligt nöjd och glad tjej.

Sambokamp på impulser igen, denna gång lät jag Simon vinna så det inte skulle bli några sura miner. 😉

Väldigt lättsamt att genomföra alla träningstimmar på så här fina ställen.

Vårat utegym. Behövs egentligen inte mycket för att få till ett riktig bra styrkepass. Här använde vi oss av TRX-band, gummiband och lite fantasi och det blev hur bra som helst.

Okej, en sista bild därifrån bara. Från sista passet dessutom, även fast jag var rätt trött där så njöt jag verkligen hela tiden. Fint väder och fint sällskap, blir ju inte bättre än så.

På torsdagen åkte vi som sagt hem från Sognefjell och jag hann egentligen inte mer än att bara packa om väskan och sova en natt hemma innan jag på fredagen åkte iväg igen. Denna gång till Sollefteå för Sommarskidskolan som startade på lördagmorgon och slutade idag på eftermiddagen. Det har verkligen varit en rolig, utmanande och lärorik vecka. För även om det är jag som ska lära barnen saker, så lär jag mig mycket själv också. Vi har till exempel kört mycket teknik på rullskidor och även om jag vet vad jag brukar tänka på när jag kör teknik, så kan jag ibland tycka att det är svårt att sätta ord på det. Speciellt så att någon som är 14-15 år ska förstå. Det är ju såklart även annorlunda att vara med på läger som ledare och inte som aktiv. Som aktiv behöver man inte ta speciellt mycket ansvar (i princip ingenting), men nu när man ska hålla koll på 62 st barn behöver man ta betydligt mycket mer ansvar. Men som sagt, det har varit väldigt lärorikt och otroligt roligt! 

Från gårdagens 3-timmarspass, är så imponerad över alla barn som orkade springa så länge. För många var det första gången och det var kul att se glädjen när dem har klarat av det. Vi har även sprungit Hallstatest i veckan, för egen del går det väl fortfarande inte jättelätt men jag sprang iallafall 7 sekunder snabbare än för några veckor sedan trots riktigt dåligt väder med spöregn och blåst. Även om det inte var mycket så var det iallafall ett litet steg i rätt riktning, gäller att se de små positiva sakerna. Mannen, myten, legenden. Han gjorde sin 32:a sommarskidskola och hans engagemang är fortfarande något utöver det vanliga. Och självklart är den ”fina” hjälmen från 80-talet fortfarande kvar, haha. 😉

Nu ska jag ha en lugn kväll hemma i Sollefteå, är så trött efter den här veckan. Imorgon åker jag iväg igen (mycket resande nu) för att fira midsommar i Östersund, det blir kul.

Ha det så bra så länge och Glad midsommar på er!

Hej på er!

Sist jag skrev var jag ju på väg till Bali för semester och vilken underbar resa vi fick! Så mycket häftiga och vackra platser vi fick se och så mycket roliga saker vi hann göra under dessa två veckor. Vi var på fyra olika ställen så vi fick verkligen se och uppleva olika saker. Vi hann bland annat surfa en del, såg aporna i Sacred Monkey Forest, besökte risterrasser, såg vattenfall, åkte ut till Gili Trawangan (världens härligaste lilla ö), såg magiska solnedgångar, åt massvis med god mat och såklart en hel del smoothiebowls. Det var välbehövligt att komma iväg och få njuta av sol, bad, värme och världens bästa sällskap. Men hur härligt det än var att vara borta så är det alltid skönt att få komma hem och tillbaka till verkligheten också.

Och verkligheten innebär ju att få komma igång med träningen på riktigt igen vilket har varit väldigt roligt. Även om det har känns allt annat än lätt att börja träna mycket igen så känner jag mig taggad på ett nytt träningsår, det ska bli roligt! En grej som är ny för i år är ju att jag inte kommer vara med i något av landslagen. Det är ju väldigt tuff konkurrens, speciellt på damsidan i Sverige just nu, så jag förstår ju till 100 % varför jag inte är med. Speciellt när min säsong blev som den blev. Men det kändes såklart tråkigt ändå när jag fick veta det, jag har trots allt varit med i ett lag senaste fyra åren så det blir ju lite annorlunda till i år. Men nu när det gått några veckor och jag har ”landat” i det känns det faktiskt väldigt bra, jag kan planera mina läger själv och åka dit jag vill och det känns faktiskt skönt. Självklart är det roligt att vara med i ett lag också, men nu är jag inte det och då får man helt enkelt göra det bästa av situationen. Redan nu på fredag ska jag faktiskt åka på läger till Sognefjell. Jag hänger med Team Skididrott dit och det ska bli väldigt roligt, ser fram emot skidåkning och några förhoppningsvis riktigt fina (och soliga!) dagar där.

Nej, nu har jag snackat tillräckligt redan. Vi kör på lite bilder istället tycker jag:

Haha, kan inte låta bli att skratta lite åt den här bilden, tycker vi ser så roliga (och extremt turistiga) ut.

Låter Bali-bilderna tala för sig själv, även om det här bara var ett axplock av alla bilder. Vill ni se några fler och inte redan har sett dem på min instagram så kan ni kolla in dem HÄR.

Hotellfrukost i all ära, men den här gröttallriken var VÄLDIGT god och efterlängtad kan jag lova.

Har hunnit med många fina pass nu här hemma när Sverige verkligen har bjudit på DRÖM-väder, helt sjukt vad bra vädret har varit för att vara i slutet av maj/början av juni. Idag är dock Östersund mer sig likt tyvärr, ca 8 grader och storm.. 

Trion är samlad igen. <3 Så kul att få träffa Hedda igen som varit i USA sedan i höstas, var mycket att snacka ikapp där! Körde ett spänst- och snabbhetspass med Simon på Hofvallen, ett väldigt bra och roligt pass där tiden går fort.

Passade på att åka hem förra helgen och fick mysa med den här urgulliga lilla lurvbollen. Hade faktiskt saknat henne supermycket, konstigt egentligen hur man kan sakna en hund så mycket, men det gjorde jag haha. Hade såklart saknat familj och släkt också så det var himla mysigt att få komma hem en helg och träffa alla!

Bästa syster och en av mina favoritplatser hemma. Här på en liten kvällspromenad efter att ha ätit en supergod skaldjursbuffé hemma, mamma kan ju verkligen det här med att laga mat alltså!

Här snackar vi mjölksyrafest deluxe. Robin Bryntesson arrangerade en tävling på lördagen som jag var med på. Från Botten till Sockertoppen hette den och det var ett gammalt hederligt Hallstatest. Riktigt roligt att få ta på sig nummerlappen igen och få ta ut sig till max, men jag hade tyvärr inte jättepigga ben så det blev långt ifrån pers. Men slutade tvåa bakom en stark Anna, så det var kul. Och ett väldigt bra arrangemang! ’Bjöd Jennie på brunch innan det var dags att åka tillbaka till Östersund, så trevligt och väldigt gott som ni kanske ser.

Väl hemma möttes jag av detta, hur drömmigt?! Hemmagjorda hamburgare, egenbakat bröd och sötpotatis bland annat, mums alltså. Han är bäst. Och hur härligt är det inte med middag på balkongen i kvällssolen?

En glad tjej som firade att hon precis fått sommarlov med en fin löptur i torsdags efter att ha skrivit årets sista tenta. Så otroligt skönt när man har fått det gjort alltså, hade gruvat mig lite för den tentan så känns extra skönt att det är klart nu (förhoppningsvis iallafall).

Nej, nu blev det ett himla långt inlägg igen. Blir så när man skjuter upp bloggandet alldeles för länge. Borde bli bättre på det, att uppdatera alltså. 😉 Men ni får ha det så bra så länge så ska jag försöka uppdatera snart igen!

 

Hej på er!

Nu var det längesedan ni hörde något från mig igen, men jag lever och mår bra. Som jag skrev i förra inlägget var ju slutet av säsongen rätt strulig och därför valde jag att avsluta säsongen precis innan SM. Ett väldigt jobbigt och tråkigt beslut att ta där och då men samtidigt lite ut av en lättnad efteråt. För när det fortsatt inte kändes bra helgen innan SM kändes det inte så roligt att åka till SM för att inse att det inte kommer fungera bra då heller. Om jag skulle åka en hel SM-vecka vill jag komma dit och känna att jag är väl förberedd och det var jag inte just då. Så jag sa helt enkelt säga hejdå till säsongen 17/18 redan då. Men inget ont som inte för något gott med sig som man brukar säga. Istället för att åka på tävlingar har jag försökt att hitta på massa annat roligt istället, vilket jag tycker jag lyckats bra med.

Började lite spontant med att åka till Umeå en helg för att fira Amanda som fyllde år och hängde med tjejerna. Hann även med en dag hos Jasmine. En väldigt rolig helg, precis vad jag behövde då. Tror det kan var bra att få komma bort och göra något annat ibland, vad är inte bättre då än en helg med massa goa kompisar?

Har hunnit åkt många fina pass nu när solen kommit fram mer och mer också, här ett pass med Simon i Svartsjöarna.

Även dagen efter var en magisk dag då jag, Simon och Danne åkte till Storulvån för topptur. Min första och jag kunde ju inte fått en bättre start om man säger så. Strålande sol hela dagen och galet fin natur där. Så häftig känsla att ta sig upp på topparna själv och sedan få susa iväg utför efteråt. Sedan åkte vi till Ullådalen där vi mötte upp Bettan i en solgrop och avslutade dagen med middag där, så mysigt!

Sedan åkte jag hem för påsk och vilken påskhelg det blev! Helt fantastiskt väder och det är ju så härligt när solen äntligen börjar värma lite. Jag varvade mellan skidåkning, familjehäng, kompisar och att göra så lite som möjligt solandes i en snödriva, bra kombo om ni frågar mig! 

Sedan var jag hemma i en vecka innan vi åkte iväg till Bruksvallarna där vi alltid brukar avsluta säsongen och i år var inget undantag (även om jag redan hade avslutat min säsong då). Vi åkte upp redan på måndagen och fick njuta av många fina dagar. Känns som att jag bara skriver om fint väder nu men jag kan inte låta bli att berätta vilket underbart väder det var där hela veckan. Kan inte minnas sist vi hade en sådan solig vecka. Både tisdag och onsdag hann vi med en långtur på fjället. Men under torsdagen var jag faktiskt med som testpilot för klubben då SM-teamsprinten avgjordes. Jag fick verkligen en inblick i hur det är att vara vallare/ledare en sådan dag, tufft var det och jag vet helt slut på kvällen. Stor respekt för alla som kämpar och lägger ner tid för att vi ska ha så bra förutsättningar som möjligt! Men jag känner mig iallafall trygg med mitt jobb som testpilot då båda lagen gjorde det riktigt bra och tjejerna tog dessutom medalj, SÅ himla roligt och välförtjänt!

Självklart avslutade vi med en rolig lördagkväll där!

Nu blev det en liten (eller ja liten och liten…) uppdatering med några av höjdpunkterna från senaste veckorna. Och i skrivande stund sitter jag faktiskt på flygplatsen i Bangkok och ska snart boarda planet vidare mot Bali där jag och Simon ska spendera kommande två veckor. Ser sååå mycket fram emot dom här veckorna med massa sol, bad, värme och massa annat roligt!

Ha det fint hemma i Sverige så hörs vi något senare!

P.S Det här inlägget skulle egentligen publiceras för två veckor sedan, men det kom inte upp så det blev publicerat nu istället. Bättre sent än aldrig. 😉

Nej, den här säsongen har verkligen inte blivit alls vad jag hade hoppats på. Tror jag nämnde i något inlägg i höstas att jag haft problem med andningen/astman under sommaren och hösten. Tyvärr har det inte blivit så mycket bättre sedan dess. Har både testat en ny medicin och gjort en hel del ”andningsträning” genom att andas genom ett litet munstycke med ett visst motstånd för att hitta rätt andningsmuskler och en bra andningsteknik utan något större resultat. Tyvärr har det inte bara varit under tävling eller hårda pass som jag har känt av det utan även under lugna distanspass.  Som att det är jobbigt att andas fast att jag åker lugnt och har ca 125-130 i puls (normal A1-puls för mig).

Det finns ju dock tillfällen då det har fungerat bra också, och det är nästan det som är mest frustrerande, att jag inte riktigt kan se mönstret i när det fungerar bra och när det inte gör det. Hade jag gjort det hade det ju varit himla mycket enklare.

Men jag har hela tiden försökt att tänka positivt och att ”nästa tävling kanske det går bättre”.  Jag har hela tiden hoppats att det kommer fungera bra nästa gång. För som rubriken lyder, hoppet är väl det sista som lämnar en. Men tyvärr har det ju inte blivit bättre och frustrationen har bara vuxit och vuxit med tiden. Jag skulle ljuga om jag säger att jag inte tycker att det har varit enormt jobbigt bitvis. Speciellt när man inte vet vad man ska göra åt det. Och jag kanske har varit lite för naiv också och inte insett att jag borde gjort något mer tidigare. Men det har ju som sagt fungerat bra bitvis också.

Men istället för att fokusera på tävlingar och att kroppen ska kännas pigg har fokuset hela tiden legat på att hitta en bra andning och det känns verkligen som att det har tagit mycket energi. Men det enda man vill är ju att allt ska fungera bra. För det är verkligen inte roligt att tävla när man bara kan åka på ”halvfart”. Men nu har vi gjort några ändringar igen och jag hoppas innerligt att det ska bli bättre.

Jag kanske måste förtydliga att jag började skriva det här inlägget efter loppet i fredags, det kanske märks på min frustration. Har lugnat ner mig lite nu iallafall. 😉

Men nu ska jag inte bara vara negativ här, det har ju faktiskt funnits en del ljusglimtar sedan sist också som jag tänkte dela med mig av.

Åkte Ica-loppet, 17 km stakning. Mamma hade vallat riktiga superskidor och jag kände mig pigg vilket resulterade i vinst. Väldigt roligt och kul med lite ”långlopp” som omväxling, om man nu kan kalla 17 km för långlopp hehe.

På fredagen veckan efter var det dags för tävling igen och det var Umeå Stadssprint. Har aldrig kört en stadssprint tidigare, men det var himla roligt. Mycket folk som kom och kollade också vilket gjorde det extra roligt. Även denna helg blev det stakning då banan var relativt platt. Jag tog mig till final och slutade 6:a där, de var jag nöjd med i det starka startfältet. På vägen hem stannande vi till hos Frida och Robert i deras nyrenoverade (och superfina!) hus och hade tacokväll på fredagen och på lördagen började vi dagen med en riktig pannkaksfrukost, den var magiskt god kan jag lova. Och himla mysigt att få hälsa på hemma hos dem! Stannade kvar hemma i Sollefteå till på söndagen och hann även fika med dessa godingar, väldigt mysigt det med. Veckan efter var det dags att åka till Trondheim och denna helg var väl ingen ljusglimt kanske. Iallafall inte resultatmässigt, fungerade inte alls med aningen vilket resulterade i att det endast blev 2 av 3 starter den helgen. Himla tur då att man har så fina vänner att hänga med istället som alltid får en på bra humör!

Ifall någon undrar vad vi gör under en tävlingshelg när vi inte tävlar, äter eller sover – ungefär såhär kan det se ut. Både Lisas och Emmas ögonbryn fick sig en liten kvällsbehandling. 😉 Kom hem till Östersund igen och fick äntligen hämta min bil efter tre veckor på verkstaden. Här var jag dock lyckligt ovetandes om att den dagen efter inte skulle starta, och att det inte skulle fungera med varken startkablar eller att ta in batteriet och ladda det. Till slut var motorvärmare den sista utvägen och jag fick snällt fråga grannen som hade balkongen närmast (den stod parkerad ute på gatan) om jag fick låna hennes eluttag för att kunna använda motorvärmare. Och då startade den tillslut, som tur var!!! Kan dock säga att det blev ett x antal svordomar (och samtal till pappa hehe) de dagarna. Lördagsdejt med både middag och bio med den här snygging, mysigt värre.

Åkte till Övik för sista helgen i Volkswagen Cup, tyvärr blev det bara en start för mig under helgen. När kroppen inte var på topp var det ingen idé att ställa upp resten av helgen. Otroligt tråkigt, men jag tror nog att jag tog rätt beslut ändå. Så jag åkte hem, åkte ett pass på Hallsta vilket var ett bra beslut då det var otroligt fint (som vanligt), sedan rullade jag hem till Östersund igen.

Nej, nu ska jag försöka avsluta detta monsterlånga inlägg. Nu blir det lite kvällsfika och sedan dags att sova. Ska skriva tenta imorgon så måste vara pigg!

Kram, J

Hej på er!

Känns som att jag ofta skriver att allting kan vara väldigt mycket upp och ner här, ibland är det mycket som går bra och ibland känns det som att ingenting går som man vill eller planerat. Tycker Lisa skrev ett väldigt bra inlägg (här) för någon vecka sedan och beskrev just detta väldigt bra. Hur stor glädjen är när man lyckas och hur fantastisk roligt det är att hålla på med längdskidåkning när det går bra, men på samma sätt blir besvikelsen enorm när det inte går som man har tänkt sig. Tror det är för att man lägger ner så extremt många timmar på detta som besvikelsen liksom blir extra stor när man inte lyckas eller inte når sina mål. Tyvärr har den här säsongen bestått av många besvikelser hittills och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte tycker att det har varit jobbigt. Framför allt när man inte vet vad man ska göra för att vända på det hela.

MEN, nu börjar jag ändå se ljuset i tunneln tror jag. Under den gånga helgen var det dags för den tredje helgen med Volkswagen Cup-tävlingar och denna gång i Ulricehamn. Vi körde sprint på lördagen och 10 km på söndagen, båda i fri stil till min stora glädje. Lördagens sprint började helt okej med en 13:e plats i prologen. Sedan tycker jag att jag gjorde det bra i både kvarten och semin och lyckades faktiskt ta mig till final. Även om själva finalen inte gick superbra med några taktiska missar så körde jag verkligen på glädje genom hela finalen och jag är SÅ nöjd med min sjätteplats den dagen. För även om det var just en sjätteplats så kändes det faktiskt som en liten vinst för mig själv. Att få ett kvitto på att jag faktiskt har gjort ett bra jobb var väldigt välbehövligt just nu. En tävling när det går bra överväger liksom alla de dåliga tävlingarna. Det var en väldigt glad (och trött) Jenny som gick och la sig den kvällen kan jag lova. Foto: Rolf Zetterberg Prisutdelning efter sprinten. Foto: Rolf Zetterberg

I söndags körde vi som sagt distans, 10 km skate. Jag var rätt trött muskulärt efter sprinten men jag tycker ändå att jag fick ut det jag hade för dagen och är väldigt nöjd med loppet ändå. Jag krigare varje meter och var helt slut när jag kom i mål och det är en skön känsla, när man känner att man har gjort allt man kan just den dagen. Slutade som 13:e tjej.

Lite fler bilder från sista månaden då jag inte uppdaterat bloggen så flitigt:

Många fina pass har jag hunnit med. Och denna vinter måste ju ta pris för typ den finaste vintern på riktigt länge, det var längesedan jag såg såhär mycket snö iallafall. Även om det har varit väldigt kallt periodvis så gör det inte så mycket, hellre det än att det är som det var förra vintern.

Jag och Simon testade att laga paella en kväll och det blev en riktig succé och vi provade även……Simons nya chokladfontän som han bland annat fick av mig när han fyllde år, även den en riktig succé. 🙂 Körde ett riktigt fint pass tillsammans med Maria och Mathilda, så himla roligt att få prata ikapp med dessa två eftersom dem bor i Falun nu och man inte hinner ses så mycket ute på tävlingar heller.

Dagar som dessa finns det inte mycket att klaga på.

Dagen efter var det dags för Östersund Ski Marathon, jag ställde dock bara upp på 10 km. Eftersom det var en väldigt platt bana så valde jag att staka och det gick faktiskt riktigt bra och jag lyckades staka till mig en seger. Det var roligt och stakningen kändes förvånansvärt bra måste jag säga.

Mamma, pappa och Tuva var dessutom här hela helgen och det var så mysigt att ha alla dom här. Stackarna får dock jobba och slita en del när dom är här, denna gång byggde vi lite fler hyllor så det blir mer förvaring i garderoberna samt satte upp en gardinskena som ni ser på bilden. Pappa borrar och jag står med dammsugaren i högsta hugg för att det inte skulle bli damm i hela rummet. Men resultatet blev superbra och jag är så glad att dem alltid ställer upp och hjälper till när det behövs!

För kolla hur fint det blev med dem nya gardinerna, jag är galet nöjd!

Från gardiner till nånting helt annat. I onsdags när vi skulle köra intervaller var det – 21 grader på morgonen, vilket luftrören inte uppskattar jättemycket att köra intervaller i. Så jag planerade om lite och körde intervallerna inne på bandet istället. Det är svårt att få till så bra och tuffa pass som man får där eftersom det blir så konstant, som en backe som aldrig tar slut ungefär. Blev hur som helst ett riktigt bra pass och jag var helt slut när jag gick därifrån. Och igår körde jag ett av dem finaste passen jag någonsin gjort tror jag. Vi åkte med skiduniversitet till svartsjöarna och det var så galet fint så jag visste knappt vart jag skulle ta vägen. Jag var ensam tjej där så jag åkte med killarna ett tag från början men valde sedan att åka själv då jag skulle åka väldigt lugnt. Tänkte först att det skulle bli lite tråkigt att åka runt själv där (hade inga hörlurar eller något heller) men det var längesedan ett tretimmars-pass gick så fort. Utan att överdriva så åkte jag runt med ett leende på läpparna i tre timmar och NJÖT hur mycket som helst. Det var verkligen ett sådant pass som gav mer än vad det tog och jag var helt uppe i varv när jag kom hem haha. Tänk vad lite sol och fina skidspår kan göra gott för humöret.

Alltså kolla på detta, det var verkligen magiskt!!!

Och nu är det fredag och jag har haft vilodag idag. Sitter just nu och väntar på mamma och pappa som kommer hit igen. Både jag och pappa ska tävla i Åsarna imorgon, han är tuff och kör 45 km men jag nöjer mig med 17 km. Men det ska bli roligt att tävla igen och speciellt nu när det är lite längre tävling också. Nu när dem kommer hit ska vi ut och äta på Vezzo och sedan heja på Simon som kör skidskytte-SM här i Östersund ikväll.

Hoppas ni får en fin fredagkväll och en bra helg!
Kram, J